I träningslokalen, (dojon), råder febril aktivitet. Både barn och vuxna ansluter och dojon fylls på. Alla stannar precis innanför dörren och knyter händerna och bugar in mot dojon innan de fortsätter in.
Man samlas i klungor. Vuxna medelålders män och kvinnor i vita dräkter står och småpratar medan de svänger försiktigt på armar och ben. I hörnet mittemot samlas ungdomarna, både killar och tjejer. Där hoppar man jämfota och tänjer och stretchar på den blå mattan.
Barnen, små men vinande snabba, jagar varandra mellan klungorna av äldre, oförmögna att vara stilla.
Lukten av förväntan ligger tät som dimma i lokalen. Sorlet och ljuden av dunsar mot sandsäckar stiger till ett crescendo.

Plötsligt tränger ett högt kommando genom luften.
- OSU, Shihan (mästare) Roberts röst är myndigt kraftig och träffar som en smäll i bröstet. Allting stannar av och blir stilla..
- Ställ upp på led i bältesordning! Kommandot från Shihan Robert är distinkt och utan pardon.
Alla intar sina platser under tystnad. Elever med det svarta bältet till vänster om och vända mot mästaren. Därefter elever med brunt bälte följt av grönt, gult, blått, orange och sist vitt. De olika färgerna på bältet visar på vilken nivå eleven befinner sig på. Det svarta bältet talar om att man har uppnått mästarnivå och ska tituleras sensei (= lärare).

Shihan Robert Wiklund, grundare och chefsinstruktör vid Wiklund Dojo i Gävle, är en mycket erfaren och meriterad utövare av Kyukushin Karate.
Han föddes i Gävle 1964. Han växte upp i Valbo. Karate började han med som 16-åring.
- Det var en period i livet då jag kände mig mycket splittrad ,säger Robert och drar ihop ögonbrynen.
Han berättar hur familjen som tidigare varit trygg och stabil hade drabbats av kris. Ingen av föräldrarna orkade hålla ihop familjen. Robert och de fyra övriga syskonen lämnades vind för våg.
- Då drogs jag och en kompis mer och mer in i kriminalitet och brott. Vi stal mopeder och motorcyklar. Vi stal kläder och snattade. Allt pågick tills vi plötsligt en dag blev ertappade och förhörda av polisen.
- Vi erkände och jag fick en övervakare och flyttade till Göteborg, minns Robert med en grimas När han efter en tid återvände till Gävle och åter träffade sina gamla kompisar tog han avstånd från deras vilda liv.

Robert kom i kontakt med karate när han gick i högstadiet på Sofiedalsskolan i Valbo. Han började då läsa böcker om Karate och fascinerades av att läsa att Karate handlade lika mycket om att träna sinnet som att träna sparkar och slag.
- Det var inte allt, fortsätter han, böckerna betonar också att en sann karateka (karateutövare) måste visa ödmjukhet, tacksamhet och respekt för sina senseis (lärare) och andra elever samt övriga medmänniskor.
För Robert var detta inget nytt då man i hans religiösa familj alltid bett bordsbön och tackat för allt man fått; maten, att man var frisk och hade jobb med mera. Samt att man bad för sina medmänniskor som inte var lika lyckligt lottade.
- Religionen och karaten har på sätt och vis samma budskap, det är bara förpackade lite annorlunda, menar Robert med ett leende.
- Karaten förenade båda mina behov, den fysiska och mentala träningen. Det är lika tilltalande nu som det var då. Men jag är mer medveten om detta idag säger Robert.

Det finns i dagsläget mer än sjuttio olika karatestilar i världen. Rober började sin karriär i en stil som hette Fudokai. Den var då mycket populär i Gävle och hade många utövare
!983 åkte Wiklund till Cardiff i Wales och tränade under Shihan Gary Bufton. Där blev han erbjuden att bli uchi- dechi elev. Han accepterade erbjudandet och påbörjade en period i sitt karateliv som skulle vara i 5 år.
- Jag tränade cirka 6 timmar per dag. Det var individuell träning på morgonen och förmiddan, och på eftermiddagar och kvällar tränade jag i de olika klasserna, både som elev samt som hjälptränare.
För att förtjäna sitt uppehälle städade Robert på en skola under tidiga morgnar. Förutom att han hade som sin uppgift att städa och sköta om dojon (träningslokalen).
- Jag fick bo gratis i dojon. Men mat och fickpengar fick jag ordna själv. Jag sov på golvet i en sovsäck., minns Robert med ett snett leende.
- Det var en tuff tid som verkligen stärkte mitt sinne lika mycket som min fysik hävdar Robert.
Under åren som elev i Cardiff så påbörjade Robert sin mycket framgångsrika period som tävlande i både Kumite (fighting) samt Kata (en uppvisnings och övningsform av karate).
Wiklund har vunnit åtskilliga medaljer i både EM och andra internationella och nationella tävlingar under åren 1984 – 2002.

I slutet av 1987 gick en av Shihan Wiklunds största drömmar i uppfyllelse. Han fick ett rekommendationsbrev och antogs som elev vid Honbu Dojo i Tokyo, Japan. Där tränade han under ledning av grundaren och ledaren för Kyokushin-Karate, Sosai Mas Oyama.
Mas Oyama 1923 – 1994 är en av historiens mest legendariska karatemästare. Han är känd för sina utomordentliga fightingtekniker som han utvecklade under sina långa, ensamma och hårda träningspass på berget Minoubo i Japan. Oyama förblev under hela sitt liv obesegrad i strid.

!988 efter sin sejour i Japan graderade Robert till svart bälte av första graden.
Därefter återvände han till Gävle för att överta och utveckla den klubb han en gång lämnat. Därmed grundade han också vad som idag är Wiklund Dojo.
I Gävle har han fostrat många talangfulla, framgångsrika och uppskattade elever. Bland annat sonen Kevin som redan som sjuttonåring blev Uchi-dechi elev för den berömde Shihan Hasegawe.
- Min viktigaste uppgift idag är att, menar Robert, ge någonting tillbaka till samhället. Att visa min tacksamhet för att jag har fått den här chansen.
- Jag vill lära mina elever respekt, tacksamhet och ödmjukhet. Här inleder Robert en lång utläggning om hur viktigt det är att vi visar respekt för våra lärare och mentorer och för våra föräldrar och äldre människor. Hur vi genom ödmjukhet kan uppnå samförstånd och minska konflikter.

I dojon pågår träningen för fullt. Ljuden av smällar och slag mot sandsäckar och skydd blandas med utövarnas kiai (skrik). Händer och fötter svischar runt i komplicerade mönster.
Lukten av svett och adrenalin kittlar näsborrarna. Såväl juniorer som vuxna ger sitt allt i de olika momenten. De vita dräkterna solkas av svett och kroppar ångar under ansträngningen.

När träningen avslutas så sätter sig eleverna återigen i bältesordning för att tillsammans meditera innan man slutligen bugar för Shihan och tackar alla senseis och varandra för en god träning. Det sista man gör är att ta alla i hand innan man går till omklädningsrummen för dusch och ombyte.
- En sann karateka tar med sig all denna respekt och ödmjukhet ut i vardagslivet och blir på det sättet en bättre medmänniska, förälder och partner hävdar Robert.
- Det var för allt det här som jag valde Karate Do (Karatens väg) ler Wiklund.
- Jag vill bli ett med karaten, avslutar Mästaren innan han släcker och låser dojon för kvällen för att åka hem och vila några timmar innan nästa dag börjar med att han öppnar dojon igen klockan 09.00.