Ledare mars 2020.


Det är en märklig tid. En synnerligen märklig tid. Jag ser en hel värld lamslås av ett virus.
Covid-19. Corona.

Olika länder som agerar i olika takt och genom olika åtgärder. Några stänger ner sina gränser. Flyg ställs in.

Sjukhus vittnar om total överbeläggning.

Näringslivet signalerar oerhört starkt om en sanslöst tuff vardag med att hantera situationen på totalen, det innebär att varsla personal, permitteringar och röda siffror. 

Civilsamhället helt fantastisk att sluta upp och ordna med olika stödfunktioner som att handla åt de som inte kan själv.

Kraftpaket sätts in. Näringsliv sluter upp, stöttar varandra, hjälps åt, skapar innovativa lösningar.

Ändock. Samtidigt.

Svåra och infekterade förhandlingar mellan olika parter i ett annars fungerande samhälle uppstår, vi ser det överallt runtomkring oss.

Om det har jag haft och har väldigt många tankar. Jag ser och läser dagligen om hur mycket åsikter som finns. Jag tror ärligt 

att jag aldrig tidigare har sett så många experter eller tyckare basunera ut hur saker och ting ska vara eller inte vara.

Vad en får tycka och vad en inte får tycka. 

Jag har heller aldrig tidigare sett så många människor bli upprörd över andras åsikter och tankar.
Det får mig att fundera över väldigt mycket. Som hur vi som människor fungerar i kris. 

Det är olika även det. 

Jag läser och följer myndigheternas råd och jag läser och följer olika media och människors rektioner på det. Jag ser och jag reflekterar. Ofta tar jag upp luren och ringer en chef eller ledare inom något område då jag sällan nöjer mig med att tro på allt jag läser.


Oftast blir jag väldigt lugn. De personer jag pratar med har lång erfarenhet och ingen, jag upprepar ingen, har visat panik på
något sätt. Allvarsamma, ja. Men ingen panik. Alla gör sitt absolut yttersta för att ligga stegen före och se om behoven som finns
och de som vi tror oss se komma. Ingen vet. Det är en synnerligen märklig och omtumlande tid. Vi vet inte när det är över.


Det är det här jag tänker väldigt mycket på. Hur allt det yttre påverkar det inre. 

Jag tänker samtidigt ännu mer på mina egna val. Vad jag själv gör. Hur jag rustar mig själv.

Jag har därför bland annat valt att påbörja en 10 veckors lång ledarskapsutbildning på distans.

Det kan ha varit ett av de bästa beslut jag tagit under den tid som råder just nu. Medan det stormar ute i världen jobbar jag med attfokusera på sådant som får mig att hålla kursen och ställa om till den tid som verkar just nu.

Jag har lagt om kosten och lever ett hälsosammare liv, jag ser till att fylla varje dag med något hur litet det än är som ger mig glädje och jag
sätter nya personliga mål.

Jag ställer om så mycket jag förmår till digitala lösningar och jag jobbar lika mycket som innan, bara på ett väldigt annorlunda sätt.

Jag hjälper andra företag och privatpersoner så gott jag förmår för att stötta med olika lösningar och vägar. Jag gör så gott jag kan. Tillsammans med alla andra.

Och visst. Jag saknar vardagen så som jag känt till den. Med det sagt hoppas jag och tror på att vi snart är igenom den här synnerligen svåra perioden. Jag längtar efter att få träffa alla igen i det fysiska mötet. Släktmiddagar. Kompisfikat. Arbetsplatsen.

Jag lovar, jag kommer att uppskatta och värdesätta varenda, eviga  sekund i mötet med alla andra. 

Anna Idell
http://www.cfanytt.se
 #cfanytt #svenskpress #2020